update

Julen gick smärtsamt förbi. Fort gick det också, märkte knappt att den va. Trots den minimala julkänslan var det en bra jul för den spenderades med min familj och mina vänner. Visst var det några man saknade men överlag träffade jag de flesta under julen. Nu väntar nyår. Som vanligt kom nyårs planerna till sent. Så spontant som möjligt gillar jag det. Största problemet inför nyår är vad fan man ska ha på sig. Men det löser sig alltid. Jag gillar ganska nedklätt ändå. Har aldrig varit någon som slått på stort inför nyår, men hey kanske är dax att börja?!

// Montana

Håll huvudet högt.

Räknar ner dagarna för hemfärd till väsktkusten. Ska fira en riktig jul för första gången på tre år. Är fylld av ett litet lyckorus! Tror ingen kan förstå hur glad jag är över detta! Fira jul med familjen och få träffa alla härliga människor i falkenberg som jag saknar! Ja det kan inte bli annat än grymt, så snälla låt de här dagarna gå fort! Snart går vi även mot ljusare tidare. Nu fattar jag vad min morsa menade när hon sa att tiden gick fort när hon på nyårsafton kunde säga "snart är det påsk". Då var jag helt oförstående och menade att det var fyra månader tillsdess och säkert tusen timmar bort minst. Men det där med att tiden går fort kanske hör åldern till? Inte för att jag är så gammal men nu känner även jag sådär. Att tiden bara kan försvinna. Eller är det vardagen som gör att tiden försvinner? När dagarna går ihop i varandra? Är det ett tecken på att man bör göra något åt sitt liv? Eller är det bara vintern och dess gråa ljus över staden som gör att man helst inte vill göra något alls mer än att sova bort ännu en dag. Allt känns så annorlunda på sommaren, så mycket bättre. Eller är det bara en inbillning? Jag tror ju att man kan göra precis vad man vill av sitt liv och av en dag så varför väljer jag då att sova bort dagen när den lika gärna kunde blivit den bästa dagen i mitt liv? Det har ju ingenting med vintern att göra egentligen. Eller så har jag helt enkelt gått i ide som jag tidigare trott. När jag inte kan sova sitter jag och filosoferar så här. Tänker på stora och små saker. Men en sak är säker och det är att man ska hålla huvudet högt och alltid stå uppför sig själv. Never back down. En sak till som är säker det är att det nu jobbar en oduglig kock tillsammans med oss på storstad. Inte nog med att han är oduglig så kan han inte snacka klart men jag har slutat säga "va" nu och säger nu som svar på nästan allt han säger "jag vet inte". Det är ju ett svar som passar till det mesta men en nackdel är väl dock att han tror att jag inte vet ett skit om nåt. En smäll jag gärna tar. För att ge några exempel på att "jag vet inte" funkar till det mesta: T -Jag måste gå på toa. H - Jag vet inte. T- Har vi någon tonfisk ute? H- Jag vet inte. T- Hur mår du? H- Jag vet inte. Äh det här kan ha varit det mest onödig jag skrivit i den här bloggen men ändå. "Jag vet inte" funkar till det mesta. Han har även en tredje grej som inte gör honom till min favorit, han gör så att det blir dålig stämning på jobbet. Nää Torkel Knutsson du och jag kommer inte bli vänner förrens du:

1: Lärt dig snacka utan ett kilo gröt i munnen.
2: Lärt dig att gå i trappor utan att ta tag i trappräcket och släpa dig uppför.
3: Slutat klampa runt i köket som en flodhäst.
4: Genomgått en total makeover.
5: Börjat borsta tänderna.
6: Antingen köper nya kalsonger eller ser till så att du aldrig visar dom in public.
7: Går någonslags kockutbildning.
8: Börjat heja på Bajen och inte aik.
9: Insett att det är 2011 nu och inte 1995.
10: Tagit tag i ditt liv.

Listan skulle kunna bli längre. Men nu måste jag borsta gaddarna och gå och lägga mig. Fan nu är det ju bara åtta dagar kvar till jul!

// Montana

Turn 27.

Ännu en dag är förbi och en ny har precis börjat. Vid den här tiden på dygnet är jag som piggast, alltså runt ett på natten. Har fan blivit en riktig nattuggla. Och inte har jag svårt att sova längre, snarare tvärtom. Har jag väl somnat kan jag sova som en död säl i tolv timmar, lätt, om ingen väcker mig eller jag har ställt klockan. Och då är jag inte ens pigg när jag vaknar utan vill helst sova lite till. Känns ärligt talat som att jag har gått i ide. Vinter i svergie är kattpiss om man inte befinner sig någonstans där man kan åka skidor. Men har gett mig fan i att klara av den här vintern utan att deppa ihop eller börja knarka för att klara av den. Men för att vara helt ärlig så är jag jävligt kluven just nu. Funderar på att sticka iväg och resa, stanna kvar i stockholm och köpa lägenhet, flytta ihop med hanna i götet, dra till sälen och jobba, tågluffa till sommaren, "flytta" hem till falkenberg över sommaren, åka ut med en yacht och pumpa pengar, åka till norge och pumpa pengar?! Tankarna är många men helst av allt stannar jag kvar i Stockholm ett tag till men jag är så otroligt rastlös just nu och en grå vinter gör det inte bättre... Nää jag borde bara lugna ner mig lite. Tur att jag är ung och har lång tid på mig att bocka av allt jag vill hinna med innan jag bosätter mig någonstans och skaffar ett så kallat fast förhållande. Men jag tror att jag egentligen vet anledningen till att jag är så grymt rastlös nu för de senaste två åren just vid den här tidpunkten har jag varit iväg någonstan eller varit påväg någonstans men nu är jag ingetdera och har heller inget inbokat. Jag är svår att hålla tillfredställd, vill att det ska hända saker hela tiden och avskyr när dagarna går in i varandra. Kommer knappt ihåg vad jag gjorde i går, dagarna går nu bara ihop i en lång vardag. Och efter sommaren och hösten som har varit så borde jag tycka att det är skönt och det gör jag men samtidigt är det ganska tråkigt. Men det är svårt att vara ute fyra dagar i veckan och spara pengar, nästan omöjligt. Nää nu ska jag gå i ide igen.....

// Montana

Love is all - the tallets man on earth.

Långa nätter.

Hemma igen efter adventsmys, skitsnack och alldeles för mycket glögg. Hade en otroligt rolig kväll igår som bjöd på det mesta. Nu ligger jag i min säng och ska försöka somna i god tid för en gångs skull. Mitt mål är att komma upp ur sängen imorgon innan tio. Kan tyckas vara lätt som en plätt men jag kan ärligt talat säga att jag minns inte när det hände senast. Har mer eller mindre vänt mitt dygn. Nu märks det i stan att julen närmar sig. Det hänger julstjärnor i nästan varenda fönster utanför och det gör ialla fall så att jag känner att julen är på väg. Regnet slår lite lätt mot fönstret utanför. Jag hade hellre sett att snön föll. Just nu känner jag mig tillfreds. Just nu är det bra. Ingen oro eller ångest som knackar på i mitt bröst. Tillfreds. Hemma på västkusten blåser det orkan och är allmänt kaos. Jag minns sist det var så, stormen gudrun. Då hände det mig något speciellt som jag aldrig kommer att glömma. Året var 2005 och jag var 15 år. Och killen jag varit kär i sen länge gav mig våran första kyss. Hjärtat bankade så hårt inom mig och vi åkte hem till honom och höll om varandra medans stormen tjöt untanför. Och när vi vaknade morgonen efter var förödelsen total. Grannens tak låg i trädgården och träd överallt som hade fällts. Trots att mer eller mindre hela stan blivit förstörd under natten och att folk hade dött så var det en av de bästa nätterna i mitt liv.

// Montana

Jag fattar alltihop.

Det har varit en ganska ångestfylld vecka. Ångest över tre dagars festande till sex på morgonen i rad. Ångest över att jag aldrig mötte upp mina fina när dom var uppe i Stockholm förra helgen. Ångest över att jag inte förstår bättre. Ångest över att det inte blivit någon träning alls denna vecka. Trots all denna ångest orkar jag liksom inte bry mig. Är det konstigt eller helt normalt? Det är så jävla mycket man borde hela tiden att jag liksom skiter i allt jag "borde" göra. Jag orkar inte riktigt bry mig över vad alla runt omkring tycker eller säger vad jag ska göra. Jag gör det jag gör och jag tänker inte ha ångest mer över saker jag borde gjort eller saker jag borde gjort annorlunda.

// Montana

svensk-vinter, härligt?!

Rastlösheten är åter min närmsta följeslagare. Jag tycks aldrig bli av med den hur mycket jag än försöker så är den snart där igen. Den tycks gro och växa sig starkare ju mer jag vill känna mig tillfreds med min tillvaro. Den fortsätter att växa tills den inte längre går att ignorera. Rastlösheten och stressen över vad jag ska göra inom en snar framtid får mig att ligga sömnlös om nätterna. Jag försöker tysta ner rastlösheten genom att tänka "till sommaren bär det iväg igen, det är snart sommar". Så jävligt kan det väl inte vara att hålla ut en vinter i Svergie? Eller?! Jag är ärligt talat tveksam. Det är bara november och egentligen har vintern inte börjat än. I somras såg jag framemot en vinter hemma men nu känns det som en lång pina ( som inte ens börjat, egentligen). Ska man vara i Sverige över vintern ska man vara långt upp i Sverige där snön ligger tätt och där naturen är bedårande vacker. Något jag lärt mig om mig själv är att jag inte har något mellanting, det är antingen svart eller vitt. Betong eller skog, ingen liten småstad utanför malmö. Eller stockholm, ska det va så ska det va helt enkelt. Jag gjorde ett dåligt försök att göra en liten förändring i vardagen genom att färga mitt hår vilket nu resulterar i att jag inte alls känner mig bekväm, får se till att boka tid för färgning och klippning snart, helst nu. Jag är ingen människa som väntar, vill jag göra något ska det ske nu. På gott och ont.

stockholms kyss.

"Det är så konstigt med mig, jag kan så mycket"!

Har en skön känsla i hela kroppen, en känsla av att inget i hela världen kan bryta ner mig. Vet inte riktigt vad som hände med mig men fan vilken grym självkänsla jag fått, helt sjukt. Har egentligen alltid haft det men vissa personer jag tidigare haft i min närhet bröt ner den. Och nu är den tillbaka, starkare än förut! Ska inte dra till med några klyschiga uttryck nu trots att det finns en hel hög på lager. Jag har helt enkelt lärt mig att ta avstånd från vissa personer som jag ändå inte får något ifrån speciellt ingen positiv energi snarare såna som suger musten ur mig.


" The biggest pleasure in life is doing what people say you cannot do"! Så sant som det är skrivet!

// Montana

The Quiz.

"När katten är borta dansar råttorna på bordet" ungefär så kan man beskriva mig nu. Han jag bor ihop med är borta på semester en vecka. Så skönt så att det inte är sant. Har lyssnat på hög musik och dansat halvt näck hela morgonen. Att det kan vara så skönt att vara själv ibland. Som sagt så funkar det inte alls att bo såhär längre så nu letar vi lägenhet för fullt jag och jenny. NU håller jag tummarna riktigt hårt för en stor etta här på kungsholmen. Älskar kungsholem och bor väldigt gärna kvar här. Och jag är inte rädd alls för att det skulle bli krångligt eller jobbigt för mig och jenny att bo ihop i en etta, no probs. Nu ska jag strax ner till gymmet och köra ett pass innan jobbet. Vi hörs.

// Montana

good feeling.

Längesen jag skrev något här nu så kände att det var dags att gör någon slags uppdatering. Allt är lite uppochner just nu. Dels pågrund av hur jag bor ( känns inte som att jag bor någonstans) men mest nog pågrund av att jag inte riktigt vet vad jag vill just nu. Tror jag behöver planera in något längre fram i tiden att se framemot. Typ en långresa. Är inne på att dra till usa till våren/sommaren och bila runt i någon månad eller två. Vi får väl se. För övrigt har jag haft två super helger på rad och den här helgen verkar också bli väldigt trevlig eftersom ett gäng med godbitar från Falkenberg är uppe på besök. Jag har nog inget intressant att skriva faktiskt.... Så jag sparar er all onödig information om min vardag.

// Montana

Vart jag mig i världen vänder.

The A Team

Jag är trött på att se alla kärlekspar gå runt istan. Kalla mig en bitterfitta för att inte jag har någon att gå runt med genom höstrusket och är avundsjuk på alla som har det men vad är en mysig höstdag utan att ha någon att dela den med?! Kul för dom men måste dom där söta paren finnas utspridda över heeeela stan? Kan inte dom få ett speciellt område som bara dom får vistas på så att vi singlar slipper se dom gulla med varandra. Nää men ärligt talat så önskar jag att jag också var nyförälskad och tillsammans med någon. Ialla fall just nu. Fråga mig nästa vecka och jag kanske är super glad över att vara singel. You never know. Påväg hem från jobbet idag gick dock ett par över gränsen: man sitter inte och suger frenetiskt på sin partners finger på bussen punkt. Såg jäkligt äckligt ut för övrigt, det första jag tänkte var dock att killen skulle bli magsjuk. Man vet ju aldrig vart hon haft sina fingrar... Säkert tagit på hur många offentliga ställen som helst.

Känner mig lite lätt uttråkad av allt just nu. Om någon frågat mig om jag vill hänga med iprincip vartsomhelst så skulle jag inte tveka! Resa jorden runt, säsonga, weekend i paris, det spelar ingen roll men skaka om min vardag lite. Har iochför sig typ ingen vardag men ändå. Jag är uttråkad. Jag vill hitta på något. Känner mig redan rastlös igen. Vad är felet på mig?

Ge mig någonting och jag ger dig tusen gånger mer.

// Montana

Fast car.

You got a fast car
I want a ticket to anywhere
Maybe we make a deal
Maybe together we can get somewhere
Anyplace is better
Starting from zero
Got nothing to lose.

ser det inte härligt ut?

House of gold.

Fan vad man har det bra ändå. Här är man mitt i livet. Man är frisk (typ), rik (om man jämnför med de flest andra i alla u-länder), bor bra, man har ett jobb som man trivs med mm. Vad ska man egentligen klaga på? Fan vad man har det bra! Varför ska man vara så sjukt negativ för? Inte för att jag är det men väldigt många är det. Dom har svårt att se vad dom har. Hur lyckligt lottade dom egentligen är. Jag tänker ofta just så, fan vad jag har det bra! Jag känner mig lyckligt lottad som har allt jag har. Life is good!

Har verkligen bestämt mig för tatueringen nu med. Nu ska det bara bokas tid och sparas pengar.

// Montana

You found me.

Jag vet vart jag ska. Frågan är bara vilken väg dit jag ska ta.

Dom som bländats av ljuset.

Fan, ibland blir jag så jäkla ledsen och besviken att liksom all energi jag har bara rinner ur mig. Ett tråkigt samtal hemifrån och nu är jag nollställd. Eller nää mer på minuskontot. Fan! Det är ingen hemligt att min far mår psykiskt dåligt, alla som känner mig lite bättre vet det.

Och det gör mig förbannad att psykvården fungerar så jäkla dåligt som den gör. Hur högt måste man ropa på hjälp eller hur många gånger måste man förklara att behandligen/medicinen man får inte hjälper? Det är inte konstigt att så många i det här avlånga landet tar livet av sig. Att ha en partner eller en förälder som är psykiskt sjuk är jobbigt. Det känns ofta som att man är maktlös och inget kan göra. Ännu värre är det när personen mår så dåligt att de åker in till sjukhuset och ingenting händer. Att personen ska behöva vänta en vecka ibland för att ens få träffa en läkare. Att personen ibland inte kan komma ut på ett par dagar och få frisk luft för där finns inte folk till att gå ut med dem. Jag kan tycka att det är ytterst konstigt att personen själv kan skriva ut sig när som helst om de vill men att själva gå ut på en promenad det får de inte.

Varför är det så skamfyllt i Sverigie att vara psykisktsjuk? Jag vet faktiskt inte. Kanske är det för att det är inget vi talar om, få kändisar går ut med att de mår psykiskt dåligt mm. Och kanske är det för att bilden som finns av en person som mår psykiskt dåligt är mer eller mindre en "galning". Men oftast är det inte så. De är precis som alla andra förutom att de mår dåligt.

Att min pappa är psykisktsjuk det är något jag alltid har vetat mer eller mindre men när jag var liten förstod jag inte vad det var eller vad som var fel. Men ju äldre jag blivit desto mer har jag förstått och velat hjälpa till. Även jag skämdes över att pappa var psykisktsjuk när jag var mindre. Det var inget jag gärna berättade för kompisar eller personer i min närhet. Jag tog aldrig med några vänner hem när pappa var nere och det var knappt att jag tog hem några när han mådde bra heller. Ialla fall tog man inte hem någon innan man varit hemma och kollat läget med pappa först, man ville ju inte riskera att få jobbiga frågor om varför min pappa bara låg i sin säng och kollade upp i taket. Jag ville ju bara ha en pappa som alla andra. När pappa mår dåligt går man som på nålar för att inte "förvärra" något. Det jobbigaste är att se han bara ligga i sängen en hel dag och knappt gå upp för att äta. Att se hur allt detta plågar min mamma. Min älskade mamma. Som bara vill alla väl men som kämpar i mot vind mot denna sjukdom och läkare. Utan henne och hennes tjat mot läkare undrar jag hur det hade varit med min pappa. Jag undrar om han ens hade levt idag. Och då tänker jag på alla de som inte har någon, jag undrar hur de ska gå för dem. Jag undrar hur de ska gå för dem som inte orkar kämpa för att må bättre.

Det känns ofta som att läkarna inte bryr sig. Och det känns även som att politikerna inte bryr sig om psykvården. För en sak det vet jag säkert och det är att om psykvården ska kunna fånga upp och rädda människor som mår dåligt behövs det göras något, det behövs att någon vill satsa på dem. Är det inte lite konstigt att vi har ett mål i Sverige om att noll människor ska dö i trafiken men inget om att noll människor ska dö genom självmord? Ca 1400 personer tar sitt liv varje år i Sverige. Ofta har de en behandlingsbar psykisksjukdom som ligger bakom och ofta har de varit i kontakt med psykvården om detta.

Det hjälper inte att en familjemedlem ringer och säger till dem på psykvården att "pappa mår inte bra, han måste få hjälp" för vill de inte själva ha hjälp får de ingen hjälp. Många som mår psykiskt dåligt vill inte hamna på sjukhus. De tycker att det är skitjobbigt att befinna sig där. Som att de blir sjukare och mer deprimerade av att vara där.

Min pappa har kämpat för att må bra i flera år. Men ingen medicin tycks fungera. Och säkerligen finns där heller inte så många olika sorter för det finns väl inte någon som vill satsa pengar på det. De vill hellre satsa pengar på att hitta ett botemedel på cancer och andra folksjukdomar. Och vem kan egentligen klandra dom?

Nej fan. Nog om detta. Melissa horn håller mig sällskap inatt.

// Montana

Don't look back and grieve over the past, for it is gone.

Don't be troubled about the future, for it has yet to come.

Live in the present, and make it so beautiful, that it will be worth remembering.

Familjen är värst?!

Som sagt nu är man hemma efter två veckors semester i värmen med familjen. Att umgås med sin familj två veckor i sträck kan vara påfrestande, nästan precis vad man klarar av utan paus. Har typ inte gjort något annat än bara ha det skönt. Ligga på stranden under ett parasoll, dricka öl och läsa en bra bok eller i mitt fall tre. Tur på ett sätt att man kedjerökande och whiskeydrickande farmor var med för hon bjöd på ett x antal spännande situationer. Några exempel på vad hon hittade på kommer nu: hon gick in i baren på en restaurang och fixade drickan själv, tvättade badkläderna i en fontän och fick prata med polisen, höll på att drunkna under en båttur, dansade till hiphop musik tillsammans med ett gäng ungdomar, ropade att hon hade en bomb i väskan på den turkiska flygplatsen. Hon är väl för härlig. 75 bast men typ 25 i sinnet.

Från och med nu jobbar man på Storstad! Vilken grym höst man har framför sig med grymma arbetsskamrater! I like! Nu ska jag in till stan och köpa ett par skor, conversen har gjort sitt på ett tag.

// Montana

Home sweet home!

Äntligen hemma! Fy fan vad skönt att slippa alla blekfeta skandinaver och håriga turkar! Kommer med en bra uppdatering om resan imorgon!

// Montana

Too old to bother, too young to care.

Utlovar härmed inget bra inlägg men det är ialla fall ett inlägg eller kanske mer som en liten uppdatering. På söndag smäller det typ då åker jag till turkiet i två veckor med familjen. Hur härligt som helst ska det bli. Fast det är dock lite osäkert att jag ens kommer att komma iväg. Häromdagen när jag skulle kolla på biljetterna mamma beställt upptäcker jag att hon bokat ifrån fel flygplats, nämligen från landvetter. Har nu bokat ett flyg till landvetter på söndag men det är väldigt tajt med tiden. Men jag gillar att leva livet med lite spänning! Vi får helt enkelt se. Men den största smällen kommer nog tidigare. Idag eller imorgon. Kan skriva om det en annan gång när smällen har skett. Piss alltså, vissa saker vill man bara ska inträffa utan att man behöver ta tag i det. Men inget sker av sig självt.

// Montana

Synd att alla bilder mamma tog på oss då är suddiga och har dålig upplösning men den här trion saknar jag.

Stockholm kysste mig på kinden.

Förälskelsen med Stockholm fortsätter. Jag trivs nästan oförskämt bra. Vissa grejer skulle kunna finslipas lite men överlag oförskämt bra. Två fantastiskt bra kvällar i rad. Semester är bokad. Pengar som rullar in. Formen är snart på topp.

Har ramlat in i winnerbäck träsket igen. Gillar musik som har texter man kan tänka efter på. Han är lite av höst musik för mig och nu känner ialla fall jag att hösten är på väg. Jag har inget emot att hösten är påväg. Jag tycker att hösten och sensommaren kan vara härlig. Det finns bara en sak med det som jag inte ser framemot och det är att frysa. Hatar att frysa. Det värsta jag visste när jag gick i skolan var att stå och vänta på bussen i kylan. Det hände till och med att jag struntade att gå till skolan ibland på vintern när jag inte kunde få skjuts av mamma eller pappa.

Dåligt skriv flow nu men ska återkomma med ett bra inlägg snarast..

// Montana

Good Life.

Good life, det är precis så jag känner. Livet är bra härligt just nu. Har en underbar helg hemma i Falkenberg. Har träffat min brudar, lyckorus på det! Fy fan vad härliga dom är! Mycket skratt och godis. Har även äntligen fått se systrarna Thogges fina lägenhet, förstår nu varför det kallas Thogge Mansion.

Fan jag börjar få lite lätt åldersnoja, sjukt! 21 bast och åldersnoja. Nåja jag vet att jag inte behöver ha det men nu när man varit hemma och hälsat på slog småstads-syndromet till hårt. Ett ex gifte sig i helgen, flera i min ålder är med barn mm... Vad hände. Jag ska passa på att njuta av mitt liv till fullo. Jag har så mycket jag vill gör, så mycket planer och drömmar som ska uppfyllas innan jag någonsin ens kommer tänka tanken. Men visst vill jag också stå där en dag med en man och barn. Men ärligt talat har jag väldigt svårt för att se mig i den rollen just nu och speciellt här i Falkenberg. Livet här känns så himla utstakat på något vis, inga överraskningar. Samma gamla vanor som rullar på år efter år. Det är inte så jag vill ha det. Visst att vanor kan vara bra men vill inte att mitt liv ska kännas förutsbestämt som om att inget kan ändras på. Allt här är verkligen gjutet i sten.

Jag har snart varit Stockholmsbo i två månader och Stockholm gör mig inte besviken! Konstigt nog längtar jag efter hösten och vintern i Stockholm. Ser framemot allt jag ska göra i höst och att få vara hemma i vinter. Åh, vad jag ska ut och åka med min bräda i vinter! Ska bli ett antal besök hos frida. Och även mina brudar i Oslo! Blir glad över att ha mycket att se framemot!

// Montana

Someone like You.

sena nätter, tomma glas.

Ännu en vecka med fullt ös. I måndags kom Elin och Emma upp för att fixa lite inför deras flytt. Det va skit kul att träffa dom och ser framemot att ha dom här i höst. Efter att dom åkte hem i onsdags har veckan rullat på med jobb och sena nätter och några tomma glas. Efter dagen/kvällens arbetspass laddar jag för hemresa imorgon vid sju på morgonen. Det ska bli så himla kul att komma hem till bästkusten, Falkenberg. Ska krama sönder alla nära och kära. Njuta av naturen och bli lite ompysslad. Åker tillbaks till Stockholm på måndag kväll igen. Och sen är det jobb för mig hela veckan ut. Igår när jag kom hem från jobbet står en lagom full Emil och dansar i lägenheten. Han dansade i säkert två timmar i sträck. En riktig dansshow. Jag och keyvan satt mest i soffan och kollade på. Gapskratt och fniss. Han är för härlig. Fick typ ett litet lyckorus av att dansa nykter mitt i natten med två galet fina människor. För övrigt så luktar jag hemskt mycket kräfta efter gårdagens kräftskiva på Hotellet.

Nej nu ska montana iväg och träna innan jobbet.

// Montana

space bound.

Mycket som hänt sen jag skrev här sist. Helgen har varit intensiv egentligen ända sen i torsdags. Clara kom upp och vi har haft det super kul i fyra dagar tills hon åkte hem igår. Längesen jag skrattade så mycket som jag gjorde när vi kom hem från vår utekväll i lördags. Två timmar i sträck av asgarv och fniss. Har även varit ute och käkat varje dag sen i torsdags men nu är det nya tag. Känner att det är skönt att jag är ledig just idag. En dag att ta igen sig på. Sen börjar jobbet på Hotellet på riktigt imorgon, tycker dock att det suger riktigt mycket att inte ha några fler dagar schemalagda på storstad. Men vi får väl se vad som händer. Bästa kocktrion jobbade i lördags när jag, Clara och Simone var där och käkade. Den kvällen var bara bäst rakt igenom. Gårdagen spenderades på grönan och fritt fall fick oss att bli riktigt knäsvaga. Första och sista åkturen. Resten av dagen på gröna lund spenderades på emils jobb med massa fyllekäk och prat. Jag och keyvan satt dock mest och lyssnade, alldeles för trötta för att riktigt hänga med i samtalet. Nu väntar jag på två härliga brudar igen. Elin och Emma är på väg upp för att fixa lite grejer inför deras Stockholmsflytt och ska sova här i två dagar. Nu blir det lite städning och träning innan dom är här.

// Montana

When the stars go blue.

Tänkte göra ett litet städryck i lägenheten och sen blir det faktiskt träning. Känns bättre idag som tur är. Längtar efter de där två veckornas semester nu. Sjukt tråkig uppdatering men jag är lite tråkig med.

// Montana

Just deal with it!

Hyffsat bra dag ändå, mycket bättre än förväntat! Och javisst har jag tvättat och varit bakfull men mindre bakfull än vanligt. Har även träffat Simone och Anna. Det började med en fika och avslutades med sushi. Mysig eftermiddag/kväll. Nu ligger jag och slö kollar runt på internet. Försöker hitta lite ny bra musik men har inte direkt hittat något än. En hel del tankar som virvlar runt fortfarande. Försöker förgäves slå bort dem känner jag. Undrar vad som hände. Jag vet inte. Vissa saker får man helt enkelt ingen klarhet i och kanske finns det heller ingen logik bakom. Nu tycker jag att den här dagen kan ta slut. Imorgon är det enda på schemat jobb, kanske träning men känner mig lite krasslig så tror att jag får hoppa över den.

// Montana

collide

Bra dag. Fantastiskt roliga "arbetskamrater"! Humor på toppnivå. Nja, kanske inte men enligt mig ja! Dubbel-mackan så att säga eller mackan & myggan eller marcus & marcus. Jag tackar för idag. Ja, det var kort och gott allt för nu.

// Montana

stay the night.

Har haft riktiga humörsvängningar denna veckan från super glad till nere på några sekunder. Vet inte riktigt varför. Hoppas att det försvinner snart och helst innan det stör mig mer än vad det redan gör. Nästa vecka kommer bli en toppen vecka! Precis vad jag behöver! Clara kommer hit från skåne, tors-sön. Underbart är kort, fast ändå ganska länge. Ska även vara ledig då. Så då kanske jag äntligen hinner se lite mer av Stockholm. Jag ser ialla fall framemot det väldigt mycket! Snacka massa skit och dricka vin. Sola och bada om vädret tillåter. Kanske gå till grönan och hälsa på emil om han jobbar. Håller på och smider lite planer. Saknar någon självklar att umgås med här i Stockholm. Visst umgås jag med folk men det finns ingen självklar person som jag ringer först. Nu får jag nog säga att den person jag har gjort mest saker med på fritiden är min sambo och vi har väldigt kul tillsammans. Han är nog den mest självklara just nu.

Nu ska jag strax iväg till gymmet och sen blire jobb klockan ett på Hotellet. Hoppas på en kul kväll men just nu ser det lagom mörkt ut.... Iofs så jobbar Tompa och kanske någon kul i servisen med.

// Montana

Not ready to make nice.

Lets go surfing.

Dryg dag ändå och inte mycket vettigt har jag gjort heller. Solat i rålisparken och tvättat typ. Nu är jag galet trött och klockan är inte ens nio. Skönt iofs för det lär bli en tidig kväll. Upp och träna imorgon, möta upp simone och ta en fika sen blire jobb. Har saknat någon att spendera den här dagen med, vill att min sambo kommer hem så sällskapsdjuret slipper vara själv. Är inte bra på att vara själv. Saknar mina tjejer och min familj.

Den rebelliska-ådran inom mig börjar slå sig ut igen. Väldigt kryptiskt skrivet och jag kommer hålla det så.

// Montana

Heart of gold.

Hanna Caroline Karlsson - i vanlig ordning bakis, trött och med tvätt i tvättmaskinen. Det vanliga söndags-schemat. Va inte alls på humör för fest igår egentligen men ville gärna träffa lite kompisar ute så det blev liksom att man försökte köra på ändå. Gick väl sådär. Full och fnittrig blev jag ialla fall. Just nu vet jag inte om det va värt det, ångesten va total av att gå och lägga sig vid sju imorse. Fan vad jag avskyr att gå och lägga mig när det redan är ljust ute. Stod i kanske världens längsta kö igår på mc donalds för att få en cheeseburgare. En cheeseburgare. Så himla ovärt men jag skulle tydligen ha den där burgaren till varje pris. Tjejen som avskyr köer och tillochmed kan gå och lägga tillbaka en korg full med mat för att det är för lång kö till kassan men inte när jag är full. Fick även återberättat för mig att just inne på mc donalds mitt i kön hade en tjej kommit fram till mig och sagt att min klänning va skit snygg och undrat vart jag köpt den. Jag hade tydligen sagt till henne en aning för drygt att den ändå inte skulle passa henne och att den va slutsåld. What?! Vad vet jag om att den är slutsåld. Men att jag kan vara dryg, det va inte nytt.

Skulle kunna skriva väldigt mycket just nu men det börjar krypa lite i kroppen på mig. Kan inte sitta stilla mer.

// Montana

be-bop-a-lula

Med solen i ryggen.

Träffade en gammal kompis från Falkenberg igår, Carina. Vilken pärla! Direkt när jag såg henne påmindes jag om tider som flytt. Personer vi umgåtts med och kännt tillsammans. Det var mycket snack om vad folk gjorde nu och vad som hänt under typ de tre senaste åren, mycket. Mycket för oss båda. Men väldigt lite har hänt med de människor vi kännt tillsammans och förmodligen är det därför vi inte känner dom så bra längre. Ingen av oss kan förstå hur man kan nöja sig/ vilja vara kvar i Falkenberg året runt hela sitt liv. Men det är väl tur att alla inte likadana. Som veronica maggio säger jag är glad att jag inte är en utav dom som blev kvar. Men jag hade heller aldrig blivit en utav dom som blev kvar, det ligger inte i min natur. Jag är nyfiken och vill saker. Jag vill framåt och söker hela tiden efter något bättre. Jag blir heller nästan aldrig nöjd, på gott och ont får jag nog säga.

Nu blir det jobbet igen om ca två timmar. Funderar på att sova lite till. Tror det får bli så om jag kan somna för idag blir det utgång efter jobbet.

// Montana

pocahontasstyle.

Gör min dag.

Strax blir det ner på gymmet igen. Sats fridhemsplan har blivit lite av stället jag hänger oftast på. I like. Jag känner att det börjar hända grejer med min kropp men vet inte om det är på det sättet jag vill. Har gått ner två nästan tre byxstorlekar i midjan sen jag kom hem. Får försöka börja käka bättre och kanske mer. Tanken är ju inte att gå ner i vikt utan att bygga muskler och bli mer vältränad.

Mycket jobb för min del som vanligt. Nästa vecka blir också fullspäckad. En ledig dag inplanerad, söndag. Men det blir bra. Förhoppningsvis får jag en bra lön nästa månad och då är det väldigt mycket värt det! Planerar ju att åka på semester i september med mamma å pappa och farmor å farfar. Solsemester, hur najs?! Har varit på stranden en gång i sommar så det hade varit väldigt skönt med en solsemester. Att bara ha det gött i en vecka eller två.

Såg en riktigt bra film igår. The next three days. Den va riktigt bra förutom att det var lite osannolikt att snuten drog en väldigt långsökt koppling. Det störde mig lite men överlag en av de bättre filmerna på länge.

Nej nu måste jag ta tag i mitt liv.

// Montana

logiskt

tröja/klänning - acne, jeansväst - bikbok, sjal - hm

klänning - cheapmonday

jeansshorts - acne

tröja/klänning - acne, halsband - bikbok

t-shirt - weekday

En liten del av det fina jag köpte häromdagen. Känns väldigt olikt mig att lägga upp kläder jag köpt såhär men ofta hittar jag själv kläder jag vill ha på andras bloggar. 
// Montana

My new love

en smula skev.

Jag har gjort det igen. Köpt alldeles för mycket kläder. Det är tur att jag inte är ledig så mycket för varje ledig dag hitills i Stockholm förutom söndagarna har jag shoppat upp för mycket pengar. Gick lös lite på bland annat acne rean och weekday rean, eller det trodde jag ialla fall men dumma jag hade typ inte fastnat för något på rean. Men men. Riktigt fina kläder fick jag tag på. Och givitves gick jag på en säljares knep inne på stadium. Kollade där inne på rean på löpskor bland annat. Fastnade för ett par nikeskor då en säljare kommer fram till mig och frågar lite frågor och säger att han tycker att ett par andra skor som inte är på rean är sååå myckety bättre. Jag bestämmer mig för att testa dom och kan inte förneka att killen har rätt, det är de perfekta löpskorna. Och även därifrån går jag ut lite fattigare än beräknat. Men det gör inget, jag är glad ändå! Längtar till imorgon då jag ska springa in mina skor lite. Nu blire tv-mys.

// Montana!

sunshine highway.

Godmorgon! Det är numera totalt omöjligt att sova längre än till halv åtta. Inte för att jag inte är trött utan för att de tydligen lägger om taket på huset jag bor i. Jätte kul, verkligen. Bitter?! Nej absolut inte. Men måste de börja jobba klockan 07:00? Ge killarna sovmorgon till ialla fall 08:00.

Idag är jag ledig. Som vanligt är det mycket man vill hinna göra när man är ledig. Nästan aldrig när man är ledig är man riktigt ledig. Det är då man ska hinna med som mest och helst lite till men idag ska jag försöka vara ledig med. Först av allt ska jag ringa min kära mor. Sen bär det iväg till sats och efter det in till stan för en fika och lite shopping. Sen ska jag möta upp min sambo och åka ut till ikea för att fixa lite smågrejer till lägenheten samt träffa simone. Kommer bli en bra dag. Ska även ringa bästa Hanna som nu kommit hem från usa. Saknar henne så i norden.

// Montana

Word!

"Haters don't really hate you. They hate themselves because you're a reflection of what they wish to be.”