Jag fattar alltihop.

Det har varit en ganska ångestfylld vecka. Ångest över tre dagars festande till sex på morgonen i rad. Ångest över att jag aldrig mötte upp mina fina när dom var uppe i Stockholm förra helgen. Ångest över att jag inte förstår bättre. Ångest över att det inte blivit någon träning alls denna vecka. Trots all denna ångest orkar jag liksom inte bry mig. Är det konstigt eller helt normalt? Det är så jävla mycket man borde hela tiden att jag liksom skiter i allt jag "borde" göra. Jag orkar inte riktigt bry mig över vad alla runt omkring tycker eller säger vad jag ska göra. Jag gör det jag gör och jag tänker inte ha ångest mer över saker jag borde gjort eller saker jag borde gjort annorlunda.

// Montana