Med solen i ryggen.

Träffade en gammal kompis från Falkenberg igår, Carina. Vilken pärla! Direkt när jag såg henne påmindes jag om tider som flytt. Personer vi umgåtts med och kännt tillsammans. Det var mycket snack om vad folk gjorde nu och vad som hänt under typ de tre senaste åren, mycket. Mycket för oss båda. Men väldigt lite har hänt med de människor vi kännt tillsammans och förmodligen är det därför vi inte känner dom så bra längre. Ingen av oss kan förstå hur man kan nöja sig/ vilja vara kvar i Falkenberg året runt hela sitt liv. Men det är väl tur att alla inte likadana. Som veronica maggio säger jag är glad att jag inte är en utav dom som blev kvar. Men jag hade heller aldrig blivit en utav dom som blev kvar, det ligger inte i min natur. Jag är nyfiken och vill saker. Jag vill framåt och söker hela tiden efter något bättre. Jag blir heller nästan aldrig nöjd, på gott och ont får jag nog säga.

Nu blir det jobbet igen om ca två timmar. Funderar på att sova lite till. Tror det får bli så om jag kan somna för idag blir det utgång efter jobbet.

// Montana