Långa nätter.

Hemma igen efter adventsmys, skitsnack och alldeles för mycket glögg. Hade en otroligt rolig kväll igår som bjöd på det mesta. Nu ligger jag i min säng och ska försöka somna i god tid för en gångs skull. Mitt mål är att komma upp ur sängen imorgon innan tio. Kan tyckas vara lätt som en plätt men jag kan ärligt talat säga att jag minns inte när det hände senast. Har mer eller mindre vänt mitt dygn. Nu märks det i stan att julen närmar sig. Det hänger julstjärnor i nästan varenda fönster utanför och det gör ialla fall så att jag känner att julen är på väg. Regnet slår lite lätt mot fönstret utanför. Jag hade hellre sett att snön föll. Just nu känner jag mig tillfreds. Just nu är det bra. Ingen oro eller ångest som knackar på i mitt bröst. Tillfreds. Hemma på västkusten blåser det orkan och är allmänt kaos. Jag minns sist det var så, stormen gudrun. Då hände det mig något speciellt som jag aldrig kommer att glömma. Året var 2005 och jag var 15 år. Och killen jag varit kär i sen länge gav mig våran första kyss. Hjärtat bankade så hårt inom mig och vi åkte hem till honom och höll om varandra medans stormen tjöt untanför. Och när vi vaknade morgonen efter var förödelsen total. Grannens tak låg i trädgården och träd överallt som hade fällts. Trots att mer eller mindre hela stan blivit förstörd under natten och att folk hade dött så var det en av de bästa nätterna i mitt liv.

// Montana