ge mig någonting att tro på.

mycket känslor som vill komma ut ur mig nu. Vet inte hur jag ska tackla det som händer runt om mig. Att somna inatt känns långt borta. Egentligen hade jag velat springa en mil eller slått riktigt hårt mot en säck! Eller bara prata med någon som kanske förstår eller kan ge mig nåt råd men jag vet inte vem det skulle vara just nu. Blir så irriterad på mig själv med. Men jag gör väl som vanligt och bara biter ihop. Det funkar men känns inte toppen inombords att göra så. Den här bloggen känns just nu mer som en dagbok och kanske kommer den förbli hemlig för dom flesta. Melissa Horn får bli min följeslagare inatt.