destruktiv blues.

Idag är en riktig jävla skit dag. En deprimerande sådan. Känner mig sjukt otaggad på allt och har ingen som helst lust till nåt. Tur att man inte har alltför många såna här dagar. Inget att göra och ingen att träffa. Två av de saker jag ogillar mest av allt, att vara ensam och rastlös. Nej nu får det hända nåt i mitt liv innan jag bokstavligen ser till att nåt sker. Det måste jag ju ändå för om en månad står jag där utan boende. Frågan är om man ska (bli vuxen) köpa en lägenhet och stadga sig här eller om man ska sova på någons soffa tills det är ohållbart. Jag är kluven. Ena dagen är det ingen tvekan och nästa så vill jag bara dra till någon varmare breddgrad. Jag måste sluta vela. Ta ett beslut och sen inte fundera över det mer, nu är det så här det blev. Men jag är fan inte sån, jag är en sån jävla tänkare oftast. Det är synd för oftast gör man sig själv bara en otjänst. Jag trivs i den här stan men vill stan ha kvar mig? Jag brukar ju alltid låta det som sker ske och tänka att om det är meningen att det och det ska hända så händer det men nu börjar jag tro att den filosofin är fel. Helt fel. Ingen kommer komma och ge mig en lägenhet, vill man nåt så får man se till att det sker själv. Så ja, vad vill jag då ska hända?

// Montana