verklighetsutflykt AB.

Förlåt för förra inläggets deprimerande läsning. Kan nog nästan lova ett positivare inlägg nu.

01:27
Timbuktu
Stockholm
vår
rastlöshet
längtan
pappa
lägenhet
närhet
kärlek

Stödord för natten. klockan börjar som vanligt bli mycket utan att man egentligen är trött. Har precis lyssnat på timbuktus nya låt fallskärm på repeat. Gillade den inte alls i början och tänkte "vad fan är det här för skit" men nu har jag verkligen hittat känslan i låten. Jag förstår vad han menar och vill få fram. Och min sommar kommer med största sannolikhet utspela sig i Stockholm nu när jag fått en gryyyyyyyyym lägenhet! På riktigt GRYM! Kommer vara kung snart! Och som alla andra svenskar så längtar även jag efter våren och varma vindar! Tog en promenad till jobbet idag och det verkade som att sommaren redan var här att dömma på de flestas klädval. Och jag önskar att den var det. Det räcker med grå vinter/vår nu. Vid den här tiden börjar rastlösheten bubbla ikroppen! Det är nu som jag verkligen vill göra nåt, ringa någon eller vad som helst nästan men det är ju ingen jävel vaken ( förutom restaurangfolk). Och inget är öppet. Jag längtar till helgen och att få spendera en helg med Hanna! Fy fan vad kul det ska bli! Saknar henne nåt otroligt emellanåt! Har liksom ingen riktigt nära tjejkompis här uppe. Ska bli skönt att snacka lite "tjej-grejer" och bara vara.

På tal om nåt helt annat, är det ändå inte så att människor som är för lika varandra inte går ihop med varandra? Jag skulle vilja påstå att lika barn leka bäst inte stämmer. Visst jag dras gärna till människor som är lika mig själv men de människor som jag jag står närmast/ trivs bäst med är på de flesta plan mina motsatser. Lika barn avvika bäst. Människor som är fungerar som jag gör mig oftast mest irriterad. Det är så lätt att förutspå vad som ska ske, spänningen liksom uteblir. Jag gillar när jag inte vet hur människor ska agera eller vad de kommer säg, tycka. Jag har märkt nu att jag söker motsatsen. Jag uppskattar människor som tänker annorlunda än jag, det ger mig ett intresse. Jag vill veta hur de tänker, vad som ligger bakom det de tänker, historian bakom. Männsikor som sticker ut från mängden ger ju också ett direkt intresse. Läste i en sån där fånig tjejtidning att killar oftare raggar på tjejer som är klädda i färgglada kläder eller sticker ut från mängden. Skitsnack tänkte jag först fast nää, det stämmer in på mig trots att jag inte är kille. Alla människor ser ju överlag ganska lika ut, klär sig i samma färgskala och följer en viss mall klädesmässigt så det är ju ganska klart att om någon sticker ut så fångar den personen fler människors blickar än han i en grå tisha och jeans. Och därmed fångar den personen också mer männsikors intresse. Några få gånger har jag varit ute på krogen i kläder som sticker ut och aldrig har jag fått så mycket ragg som då. På gott och ont kanske. Kommer liksom inte fram till någon slutsats av det här inlägget. Tankar i huvudet på montana om natten typ.

destruktiv blues.

Idag är en riktig jävla skit dag. En deprimerande sådan. Känner mig sjukt otaggad på allt och har ingen som helst lust till nåt. Tur att man inte har alltför många såna här dagar. Inget att göra och ingen att träffa. Två av de saker jag ogillar mest av allt, att vara ensam och rastlös. Nej nu får det hända nåt i mitt liv innan jag bokstavligen ser till att nåt sker. Det måste jag ju ändå för om en månad står jag där utan boende. Frågan är om man ska (bli vuxen) köpa en lägenhet och stadga sig här eller om man ska sova på någons soffa tills det är ohållbart. Jag är kluven. Ena dagen är det ingen tvekan och nästa så vill jag bara dra till någon varmare breddgrad. Jag måste sluta vela. Ta ett beslut och sen inte fundera över det mer, nu är det så här det blev. Men jag är fan inte sån, jag är en sån jävla tänkare oftast. Det är synd för oftast gör man sig själv bara en otjänst. Jag trivs i den här stan men vill stan ha kvar mig? Jag brukar ju alltid låta det som sker ske och tänka att om det är meningen att det och det ska hända så händer det men nu börjar jag tro att den filosofin är fel. Helt fel. Ingen kommer komma och ge mig en lägenhet, vill man nåt så får man se till att det sker själv. Så ja, vad vill jag då ska hända?

// Montana