sömnlösa nätter.

Jag måste lugna ner det som sker. Känslor som ber. Bara bubblar och ber om mer. Mer av det som  får mig ur balans, måste hitta någon slags distans. Försöker att fly bort men min stubin är för kort. Kan inte längre hålla det kvar inom mig. Det är allt eller inget man lurar inte det sjunde sinnet. Det går inte längre att förneka att du är den som i mitt huvud ekar.

Min kärleks-törst är nu som störst. Jag minns det som det va igår, dagarna de var vi två. Tider som flytt och nu letar du efter nåt nytt. Det växer och gror och min längtan är nu för stor för att hålla i schak, hålla intakt. Kontakt. Det är det jag saknar. Så det jag undrar nu, var är du när jag vaknar.

Ännu en vår har flytt bort utan att jag minns nåt. Inget har längre någon betydelse. Utan dig i mitt liv söker jag förnyelse. Förblindad av god tro så finner jag ro. Ro i att du ska hitta hit och röra om i mitt liv. Saknar och vill känna känslan av att det är vi två. Vi två genom allt. Ett magiskt band emellan oss. En känsla inte ord kan beskriva.

Men nu ligger jag här och tittar upp i det svarta taket och undrar vad som gick galet...

// Montana

mammas gata.

Det va ju ett tag sen jag gav ifrån mig ett livstecken, i alla fall här på bloggen. Livet rullar på som vanligt tänkte jag säga fast det gör det egentligen inte. Skillnaden nu är att jag börjat träna mer och festa mindre känns skönt! Taggad till tusen över träningen. Känns så sjukt bra att ha kommit igång! Jag mår bra av att träna, ja jag blir glad av att träna! Igår hade jag en grym ledig dag! Först träffade jag ett saknat ansikte, simone, för en fika och sen mötte jag upp marcus för att åka ut till kristnebergs ip där dagens träningspass hölls! Riktigt roligt men helt otroligt hur dålig kordinationsförmåga en människa kan ha. Det är ingen lek alltså. Efter det så blev det hem dusch, bla bla och en vända på stan. Hittade några schyssta grejer till sommaren som jag är riktigt nöjd över. Efter det gick jag hem och sov en timma eller två för att ladda upp inför kvällen på Olssons skor! Kvällen slutade som vanligt vid fem rycket på sollan, vad ska man säga..... Bra dag! Ja och som ni redan har förstått har jag egentligen inget vettigt att skriva så jag säger so long så länge!

// Montana

För det är min tur nu, vinden har vänt!

Nu sitter jag här igen och ska försöka skriva nåt intressant eller ialla fall lite underhållande. Klockan är som vanligt långt efter läggdags och jag är extremt kissignödig. Men att ta sig till toaletten som ligger ca tio meter från sängen där jag nu sitter ter sig som ett alldeles för stort projekt. Lat? Ja kanske. Jag har kommit igång med träningen nu och har framtills idag gjort fyra pass sen jag skrev sist, Inga direkta framsteg bara en slags uppvärmning och uppvaknande av muskler har hittils skett. Men det känns bra och jag har mer eller mindre svettats som en gris de gångerna antar att det är all sprit och andra gifter jag fått i mig som nu ska ut! Känns skönt! Ut med det sa jag! Nu ska fan allt slagg bort, skinny bitch! Våren som jag lovordade i förra inlägget har tagit pause i förrgår, igår och idag har det kommit snöblandat regn! Vad fan hände? Jaja det är ialla fall ljusare längre nu, idag var det fortfarande "ljust" när klockan var tio i åtta! Att säga att jag längtar efter varma ljusa sommarnätter är en underdrift! Jag skulle kunna döda för att få spendera en sommarnatt just nu! Brunbränd hud, solnedgång, småkär, sommarklänning, musik, salongsberusad eller ej men sommarnätter är bland det bästa jag vet!

Som vanligt när jag vill få mycket gjort händer mest ingenting alls. Det liksom låser sig. Imorgon ska även mitt hår gå mot ljusare tider då jag ska klippa och färga mig, Ska bli fantastisk att få bort det här riset nu!

Godnatt på er // Montana

Fräknar har jag en en miljon och kinder som en kalkon.

Vågar nästan säga att våren är här. För mig får den komma med stormsteg, jag är redo! Fit for fight... Nja kanske inte men ska förhoppningsvis få rätsida på det snart. Har lagt upp ett mål nu och mål ska nås! I8:e juli smäller det, midnattsloppet! 1 mil på... ja det har jag inte riktigt kommit fram till än men det räcker inte med att bara springa en mil det ska göras med stil också. Allt eller inget som vanligt, vad annars? Har aldrig fått lära mig att gå in i något halvhjärtat och tur är väl det. Kan lätt bli förbannad på folk i min närhet som inte går in för grejer till hundra men har insett på senare dagar att inte alla tänker som jag. Konstigt tänkte jag då... Hur man inte kan göra det är för mig oförståligt för jag skulle aldrig kunna stå upp för något som jag inte gjort till 100 procent, aldrig. Så är det bara. Planer har börjat smidas och mål har som sagt lagts upp. Det behövdes! Gav mig faktiskt en liten nytändning. Gick hemfrån jobbet strax efter elva i hopp om att somna vid ett senaste halv två och vad hände? Nu ligger jag här i sängen och skriver när klockan strax slår halv tre. Jag tror ju knappast att någon är förvånade men jag förundras ändå fortfarande över hur svårt det ska vara att somna i tid. Jag menar sova det har jag ju inga problem med, det är ju bara den lilla detaljen att somna innan solen nästan går upp som stör mig. Dagens ilandsproblem, bigtime. Som sagt, våren är nästan här och jag känner mig nästan lite bubblig av något slags rus? vårrus?! Nja jag vet inte men glad känner jag mig ialla fall! Måste ha vaknat på rätt sida innan idag. Imorgon börjar uppladdningen, ingen ide att ligga på latsidan längre måste ju sätta igång om jag ska springa in i mål med huvudet högt den 18:e juli. Ska försöka hålla er uppdaterade om hur uppladdningen går. Nedräkningen har i alla fall börjat! Fröken fräken kastar in handuken och säger godnatt!

verklighetsutflykt AB.

Förlåt för förra inläggets deprimerande läsning. Kan nog nästan lova ett positivare inlägg nu.

01:27
Timbuktu
Stockholm
vår
rastlöshet
längtan
pappa
lägenhet
närhet
kärlek

Stödord för natten. klockan börjar som vanligt bli mycket utan att man egentligen är trött. Har precis lyssnat på timbuktus nya låt fallskärm på repeat. Gillade den inte alls i början och tänkte "vad fan är det här för skit" men nu har jag verkligen hittat känslan i låten. Jag förstår vad han menar och vill få fram. Och min sommar kommer med största sannolikhet utspela sig i Stockholm nu när jag fått en gryyyyyyyyym lägenhet! På riktigt GRYM! Kommer vara kung snart! Och som alla andra svenskar så längtar även jag efter våren och varma vindar! Tog en promenad till jobbet idag och det verkade som att sommaren redan var här att dömma på de flestas klädval. Och jag önskar att den var det. Det räcker med grå vinter/vår nu. Vid den här tiden börjar rastlösheten bubbla ikroppen! Det är nu som jag verkligen vill göra nåt, ringa någon eller vad som helst nästan men det är ju ingen jävel vaken ( förutom restaurangfolk). Och inget är öppet. Jag längtar till helgen och att få spendera en helg med Hanna! Fy fan vad kul det ska bli! Saknar henne nåt otroligt emellanåt! Har liksom ingen riktigt nära tjejkompis här uppe. Ska bli skönt att snacka lite "tjej-grejer" och bara vara.

På tal om nåt helt annat, är det ändå inte så att människor som är för lika varandra inte går ihop med varandra? Jag skulle vilja påstå att lika barn leka bäst inte stämmer. Visst jag dras gärna till människor som är lika mig själv men de människor som jag jag står närmast/ trivs bäst med är på de flesta plan mina motsatser. Lika barn avvika bäst. Människor som är fungerar som jag gör mig oftast mest irriterad. Det är så lätt att förutspå vad som ska ske, spänningen liksom uteblir. Jag gillar när jag inte vet hur människor ska agera eller vad de kommer säg, tycka. Jag har märkt nu att jag söker motsatsen. Jag uppskattar människor som tänker annorlunda än jag, det ger mig ett intresse. Jag vill veta hur de tänker, vad som ligger bakom det de tänker, historian bakom. Männsikor som sticker ut från mängden ger ju också ett direkt intresse. Läste i en sån där fånig tjejtidning att killar oftare raggar på tjejer som är klädda i färgglada kläder eller sticker ut från mängden. Skitsnack tänkte jag först fast nää, det stämmer in på mig trots att jag inte är kille. Alla människor ser ju överlag ganska lika ut, klär sig i samma färgskala och följer en viss mall klädesmässigt så det är ju ganska klart att om någon sticker ut så fångar den personen fler människors blickar än han i en grå tisha och jeans. Och därmed fångar den personen också mer männsikors intresse. Några få gånger har jag varit ute på krogen i kläder som sticker ut och aldrig har jag fått så mycket ragg som då. På gott och ont kanske. Kommer liksom inte fram till någon slutsats av det här inlägget. Tankar i huvudet på montana om natten typ.

destruktiv blues.

Idag är en riktig jävla skit dag. En deprimerande sådan. Känner mig sjukt otaggad på allt och har ingen som helst lust till nåt. Tur att man inte har alltför många såna här dagar. Inget att göra och ingen att träffa. Två av de saker jag ogillar mest av allt, att vara ensam och rastlös. Nej nu får det hända nåt i mitt liv innan jag bokstavligen ser till att nåt sker. Det måste jag ju ändå för om en månad står jag där utan boende. Frågan är om man ska (bli vuxen) köpa en lägenhet och stadga sig här eller om man ska sova på någons soffa tills det är ohållbart. Jag är kluven. Ena dagen är det ingen tvekan och nästa så vill jag bara dra till någon varmare breddgrad. Jag måste sluta vela. Ta ett beslut och sen inte fundera över det mer, nu är det så här det blev. Men jag är fan inte sån, jag är en sån jävla tänkare oftast. Det är synd för oftast gör man sig själv bara en otjänst. Jag trivs i den här stan men vill stan ha kvar mig? Jag brukar ju alltid låta det som sker ske och tänka att om det är meningen att det och det ska hända så händer det men nu börjar jag tro att den filosofin är fel. Helt fel. Ingen kommer komma och ge mig en lägenhet, vill man nåt så får man se till att det sker själv. Så ja, vad vill jag då ska hända?

// Montana

vad ska vi göra med Henry?

Hey folks! En uppdatering känns på plats det har ju trots allt gått ett tag sen sist. Jag har egentligen inget läsvärt att skriva men vem bryr sig. Ni kanske tycker det är kul ändå. Kommer knappt ihåg vad som har hänt sen sist. Säkert en massa roliga saker. Men överlag så rullar livet på som vanligt. Spenderar mesta dels av min tid på storstad vilket jag gillar. Har nog aldrig trivts så bra på ett jobb som jag gör nu. Storstad är grejen. Jag har även tagit mig i kragen igen och börjat träna, känns bra! Extra hullet jag inbillade mig fått försvann magiskt efter första gympasset. Helt otroligt. Roligt att se hur mycket folk som har börjat träna nu i januari, man kan nästan känna lukten av alla nyårslöften som snart går i kras. Om en månad eller två är gymmen lika dåligt besökta som sds (sverigedemokraternas) föreningslokaler ute i hallonbergen. Inte för att det gör mig någonting det enda som de människorna verkar vara intresserade av är banden och motionscyklarna ändå. Inför beach 2012. Själv har jag aldrig riktigt förstått hetsen kring det. Eftersom jag alltid har tränat och hållt formen så är det först nu som jag faktiskt på riktigt känner mig ur form. Det har varit dåligt med regelbunden träning det senaste året. Jag har varit en riktig periodare. Kan träna skit bra i två månader men sen dröjer det ytterligare två månader innan jag går dit igen. Dålig motivation tror jag. Jag behöver antingen ett mål med min träning eller någon som pressar mig för att jag ska tycka att det är riktigt kul och värt det. Så frågan är vem som ska stå och skrika på mig i bakgrunden eller hur fort jag ska klara av att springa en mil innan 1:a juli.

Nää nu blev jag akut trött. Men jag lovar att vi snart hörs och ses igen!

// Montana

skaka om min värld lite grann.

Har suttit vid datan i ca två timmar och surfat runt på alla möjliga sidor och bloggar. Är seg och lite bakis efter två dagars festande till sex på natten men det är så vi gör det här i stockholm. Man stannar på sollan tills de tänder upp. Två roliga kvällar. Förstår inte att det kan vara så kul att gå ut och dricka alkohol? Men det är ju sjukt kul. Känner mig lite ensam ikväll. Är ju ett riktigt sällskapsdjur och för att vara helt ärlig så känner jag mig ensam efter att inte pratat eller träffat någon på ca en halv timma. Har jobbat varje dag den här veckan men imorgon är jag ledig och då ska jag flytta ut till midsommarkransen tills sista februari. Sen vet jag inte vad som händer. Finns tydligen inget internet i lägenheten och hans som ska hyra ut den vill tydligen inte fixa det heller så jag får hoppas attt någon granne har ett internet man kan gå ut på. Annars lär ni inte höra av mig förräns i mars.

Ligger i soffan och lyssnar på en musiklista jag la ihop under en jobbig period och känslorna jag hade då kom tillbaka direkt. Konstigt hur låtar och band förknippas med perioder i ens liv. Lika många låter som man har bra minnen med har man dåliga minnen med. Fast överhuvudtaget är jag ganska känslomässigt förvirrad just nu. Humöret kan skifta på två sekunder. I natt saknar jag någon att krama om och att pussa på....

// Montana

fan.

Skrev precis ett riktigt långt och roligt inlägg men självklart gick något fel just när jag skulle ladda upp det. Trött man blir. Vem gör så?!

// Montana

Tore i mitt hjärta!

Så var 2011 slut och ett nytt år tar sin början. 2011 för mig var ett bra år, ett riktigt bra år. Ett år där jag lärde mig att ta egna beslut och göra vad jag själv vill. Jag lärde mig att sluta bry mig så mycket om vad alla andra säger och tycker. Äntligen känner jag mig på riktigt självständig! Oberoende av någon annan. Mycket har hänt under detta år. Jag spenderade hela våren i Karibien där jag lärde känna en massa härliga människor och just idag så har jag varit stockholmsbo i ett halvår. Stockholm känns bara mer och mer som min stad. Jag har ett jobb som jag trivs otroligt bra på och många fina människor runt omkring mig. Jag borde skämas om jag klagade. Men jag tror väldigt mycket att 2012 kommer bli ett ännu bättre år!

Den här dagen får mig också att minnas en väldigt betydelsefull person för mig. Tore Bergström. För på just den här dagen för två års sen tog han beslutet om att hans liv var slut. Ett beslut jag inte kan förstå eller egentligen acceptera men jag är inte längre arg på honom för att han tog den enkla vägen ut. Han var en otroligt fin människa och jag är så otroligt glad över att jag fick lära känna honom. Han var en riktig glädjespridare, kunde få vem som helst att skratta, han kunde öppna en konversation med vem som helst och var en hejjare på att sprida kärlek runt omkring sig. I år ska jag försöka ta efter just det, sprida glädje och kärlek! Tore, du lever i mitt hjärta älskade du!

// Montana