vad ska vi göra med Henry?

Hey folks! En uppdatering känns på plats det har ju trots allt gått ett tag sen sist. Jag har egentligen inget läsvärt att skriva men vem bryr sig. Ni kanske tycker det är kul ändå. Kommer knappt ihåg vad som har hänt sen sist. Säkert en massa roliga saker. Men överlag så rullar livet på som vanligt. Spenderar mesta dels av min tid på storstad vilket jag gillar. Har nog aldrig trivts så bra på ett jobb som jag gör nu. Storstad är grejen. Jag har även tagit mig i kragen igen och börjat träna, känns bra! Extra hullet jag inbillade mig fått försvann magiskt efter första gympasset. Helt otroligt. Roligt att se hur mycket folk som har börjat träna nu i januari, man kan nästan känna lukten av alla nyårslöften som snart går i kras. Om en månad eller två är gymmen lika dåligt besökta som sds (sverigedemokraternas) föreningslokaler ute i hallonbergen. Inte för att det gör mig någonting det enda som de människorna verkar vara intresserade av är banden och motionscyklarna ändå. Inför beach 2012. Själv har jag aldrig riktigt förstått hetsen kring det. Eftersom jag alltid har tränat och hållt formen så är det först nu som jag faktiskt på riktigt känner mig ur form. Det har varit dåligt med regelbunden träning det senaste året. Jag har varit en riktig periodare. Kan träna skit bra i två månader men sen dröjer det ytterligare två månader innan jag går dit igen. Dålig motivation tror jag. Jag behöver antingen ett mål med min träning eller någon som pressar mig för att jag ska tycka att det är riktigt kul och värt det. Så frågan är vem som ska stå och skrika på mig i bakgrunden eller hur fort jag ska klara av att springa en mil innan 1:a juli.

Nää nu blev jag akut trött. Men jag lovar att vi snart hörs och ses igen!

// Montana

skaka om min värld lite grann.

Har suttit vid datan i ca två timmar och surfat runt på alla möjliga sidor och bloggar. Är seg och lite bakis efter två dagars festande till sex på natten men det är så vi gör det här i stockholm. Man stannar på sollan tills de tänder upp. Två roliga kvällar. Förstår inte att det kan vara så kul att gå ut och dricka alkohol? Men det är ju sjukt kul. Känner mig lite ensam ikväll. Är ju ett riktigt sällskapsdjur och för att vara helt ärlig så känner jag mig ensam efter att inte pratat eller träffat någon på ca en halv timma. Har jobbat varje dag den här veckan men imorgon är jag ledig och då ska jag flytta ut till midsommarkransen tills sista februari. Sen vet jag inte vad som händer. Finns tydligen inget internet i lägenheten och hans som ska hyra ut den vill tydligen inte fixa det heller så jag får hoppas attt någon granne har ett internet man kan gå ut på. Annars lär ni inte höra av mig förräns i mars.

Ligger i soffan och lyssnar på en musiklista jag la ihop under en jobbig period och känslorna jag hade då kom tillbaka direkt. Konstigt hur låtar och band förknippas med perioder i ens liv. Lika många låter som man har bra minnen med har man dåliga minnen med. Fast överhuvudtaget är jag ganska känslomässigt förvirrad just nu. Humöret kan skifta på två sekunder. I natt saknar jag någon att krama om och att pussa på....

// Montana

fan.

Skrev precis ett riktigt långt och roligt inlägg men självklart gick något fel just när jag skulle ladda upp det. Trött man blir. Vem gör så?!

// Montana

Tore i mitt hjärta!

Så var 2011 slut och ett nytt år tar sin början. 2011 för mig var ett bra år, ett riktigt bra år. Ett år där jag lärde mig att ta egna beslut och göra vad jag själv vill. Jag lärde mig att sluta bry mig så mycket om vad alla andra säger och tycker. Äntligen känner jag mig på riktigt självständig! Oberoende av någon annan. Mycket har hänt under detta år. Jag spenderade hela våren i Karibien där jag lärde känna en massa härliga människor och just idag så har jag varit stockholmsbo i ett halvår. Stockholm känns bara mer och mer som min stad. Jag har ett jobb som jag trivs otroligt bra på och många fina människor runt omkring mig. Jag borde skämas om jag klagade. Men jag tror väldigt mycket att 2012 kommer bli ett ännu bättre år!

Den här dagen får mig också att minnas en väldigt betydelsefull person för mig. Tore Bergström. För på just den här dagen för två års sen tog han beslutet om att hans liv var slut. Ett beslut jag inte kan förstå eller egentligen acceptera men jag är inte längre arg på honom för att han tog den enkla vägen ut. Han var en otroligt fin människa och jag är så otroligt glad över att jag fick lära känna honom. Han var en riktig glädjespridare, kunde få vem som helst att skratta, han kunde öppna en konversation med vem som helst och var en hejjare på att sprida kärlek runt omkring sig. I år ska jag försöka ta efter just det, sprida glädje och kärlek! Tore, du lever i mitt hjärta älskade du!

// Montana