update

Julen gick smärtsamt förbi. Fort gick det också, märkte knappt att den va. Trots den minimala julkänslan var det en bra jul för den spenderades med min familj och mina vänner. Visst var det några man saknade men överlag träffade jag de flesta under julen. Nu väntar nyår. Som vanligt kom nyårs planerna till sent. Så spontant som möjligt gillar jag det. Största problemet inför nyår är vad fan man ska ha på sig. Men det löser sig alltid. Jag gillar ganska nedklätt ändå. Har aldrig varit någon som slått på stort inför nyår, men hey kanske är dax att börja?!

// Montana

Håll huvudet högt.

Räknar ner dagarna för hemfärd till väsktkusten. Ska fira en riktig jul för första gången på tre år. Är fylld av ett litet lyckorus! Tror ingen kan förstå hur glad jag är över detta! Fira jul med familjen och få träffa alla härliga människor i falkenberg som jag saknar! Ja det kan inte bli annat än grymt, så snälla låt de här dagarna gå fort! Snart går vi även mot ljusare tidare. Nu fattar jag vad min morsa menade när hon sa att tiden gick fort när hon på nyårsafton kunde säga "snart är det påsk". Då var jag helt oförstående och menade att det var fyra månader tillsdess och säkert tusen timmar bort minst. Men det där med att tiden går fort kanske hör åldern till? Inte för att jag är så gammal men nu känner även jag sådär. Att tiden bara kan försvinna. Eller är det vardagen som gör att tiden försvinner? När dagarna går ihop i varandra? Är det ett tecken på att man bör göra något åt sitt liv? Eller är det bara vintern och dess gråa ljus över staden som gör att man helst inte vill göra något alls mer än att sova bort ännu en dag. Allt känns så annorlunda på sommaren, så mycket bättre. Eller är det bara en inbillning? Jag tror ju att man kan göra precis vad man vill av sitt liv och av en dag så varför väljer jag då att sova bort dagen när den lika gärna kunde blivit den bästa dagen i mitt liv? Det har ju ingenting med vintern att göra egentligen. Eller så har jag helt enkelt gått i ide som jag tidigare trott. När jag inte kan sova sitter jag och filosoferar så här. Tänker på stora och små saker. Men en sak är säker och det är att man ska hålla huvudet högt och alltid stå uppför sig själv. Never back down. En sak till som är säker det är att det nu jobbar en oduglig kock tillsammans med oss på storstad. Inte nog med att han är oduglig så kan han inte snacka klart men jag har slutat säga "va" nu och säger nu som svar på nästan allt han säger "jag vet inte". Det är ju ett svar som passar till det mesta men en nackdel är väl dock att han tror att jag inte vet ett skit om nåt. En smäll jag gärna tar. För att ge några exempel på att "jag vet inte" funkar till det mesta: T -Jag måste gå på toa. H - Jag vet inte. T- Har vi någon tonfisk ute? H- Jag vet inte. T- Hur mår du? H- Jag vet inte. Äh det här kan ha varit det mest onödig jag skrivit i den här bloggen men ändå. "Jag vet inte" funkar till det mesta. Han har även en tredje grej som inte gör honom till min favorit, han gör så att det blir dålig stämning på jobbet. Nää Torkel Knutsson du och jag kommer inte bli vänner förrens du:

1: Lärt dig snacka utan ett kilo gröt i munnen.
2: Lärt dig att gå i trappor utan att ta tag i trappräcket och släpa dig uppför.
3: Slutat klampa runt i köket som en flodhäst.
4: Genomgått en total makeover.
5: Börjat borsta tänderna.
6: Antingen köper nya kalsonger eller ser till så att du aldrig visar dom in public.
7: Går någonslags kockutbildning.
8: Börjat heja på Bajen och inte aik.
9: Insett att det är 2011 nu och inte 1995.
10: Tagit tag i ditt liv.

Listan skulle kunna bli längre. Men nu måste jag borsta gaddarna och gå och lägga mig. Fan nu är det ju bara åtta dagar kvar till jul!

// Montana

Turn 27.

Ännu en dag är förbi och en ny har precis börjat. Vid den här tiden på dygnet är jag som piggast, alltså runt ett på natten. Har fan blivit en riktig nattuggla. Och inte har jag svårt att sova längre, snarare tvärtom. Har jag väl somnat kan jag sova som en död säl i tolv timmar, lätt, om ingen väcker mig eller jag har ställt klockan. Och då är jag inte ens pigg när jag vaknar utan vill helst sova lite till. Känns ärligt talat som att jag har gått i ide. Vinter i svergie är kattpiss om man inte befinner sig någonstans där man kan åka skidor. Men har gett mig fan i att klara av den här vintern utan att deppa ihop eller börja knarka för att klara av den. Men för att vara helt ärlig så är jag jävligt kluven just nu. Funderar på att sticka iväg och resa, stanna kvar i stockholm och köpa lägenhet, flytta ihop med hanna i götet, dra till sälen och jobba, tågluffa till sommaren, "flytta" hem till falkenberg över sommaren, åka ut med en yacht och pumpa pengar, åka till norge och pumpa pengar?! Tankarna är många men helst av allt stannar jag kvar i Stockholm ett tag till men jag är så otroligt rastlös just nu och en grå vinter gör det inte bättre... Nää jag borde bara lugna ner mig lite. Tur att jag är ung och har lång tid på mig att bocka av allt jag vill hinna med innan jag bosätter mig någonstans och skaffar ett så kallat fast förhållande. Men jag tror att jag egentligen vet anledningen till att jag är så grymt rastlös nu för de senaste två åren just vid den här tidpunkten har jag varit iväg någonstan eller varit påväg någonstans men nu är jag ingetdera och har heller inget inbokat. Jag är svår att hålla tillfredställd, vill att det ska hända saker hela tiden och avskyr när dagarna går in i varandra. Kommer knappt ihåg vad jag gjorde i går, dagarna går nu bara ihop i en lång vardag. Och efter sommaren och hösten som har varit så borde jag tycka att det är skönt och det gör jag men samtidigt är det ganska tråkigt. Men det är svårt att vara ute fyra dagar i veckan och spara pengar, nästan omöjligt. Nää nu ska jag gå i ide igen.....

// Montana

Love is all - the tallets man on earth.